Det som kanske uppmärksammats mest i debatten är det faktum att mannen vägrat ta den kvinnliga chefen i hand. Om det är hela grejen så är saken väldigt enkel i mina ögon. Det måste gå att hälsa på andra sätt än att skaka hand, jag tycker att en hövlig bugning som oftast är det som används istället är minst lika trevligt och alldeles oavsett är väl exakt hur vi hälsar inte det mest relevanta i vårt dagliga liv precis - intentionerna bakom torde vara rätt mycket viktigare.
Sedan finns det helt klart yrken där mänsklig beröring är en självklar och oundviklig del av arbetet, vårdyrken exempelvis förutsätter att man kan röra vid varandra. Men det aktuella yrket som mannen var på intervju för var inte ett sådant yrke, så den aspekten kan vi avfärda.
Men om det nu var så, som den kvinnliga chefen hävdar, att mannen vägrat se åt hennes håll och behandlat henne nedsättande (vilket iofs är svårt att bedöma), och om detta dessutom är knutet till att chefen ifråga är kvinnlig (vilket är ännu svårare att sia i förvisso) så är situationen en annan. Det är inte acceptabelt att bete sig medvetet nedvärderande mot en annan människa i arbetslivet, vilket ju självklart gäller för alla oavsett var man är född eller vilken tro man har.
Konklusionen är rätt enkel egentligen, att agera nedsättande mot en annan människa på grund av dennas kön eller någon annan ogrundad anledning är inte acceptabelt och kan inte godtas vid en arbetsintervju. Att däremot inte vilja ta någon i hand på grund av religiös övertygelse eller något annat skäl måste väl för allt i världen vara ok.
Tänkte förresten bjuda på en rätt kul serie på temat handskakningar i arbetslivet så här en lördag:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar